Jag blir irriterad ibland..
Det snackas mycket i Sverige om hur det är här över. Mest snackas det av folk som aldrig varit här eller som bara varit på besök. Jag har bott här i sju år och lärt mig att älska det här landet som mitt eget. Alltså, jag kritiserar, diskuterar och debatterar vilt med med både svenska och amerikanska vänner. En av mina bästa vänner är brittisk av födsel och har vuxit upp på amerikanska baser i europa. Hon och jag har samma åsikter om det mesta och vi enas alltid om att visst är en del grejor helt tokiga här men i stort sett ALLT är bättre än någon annanstans i världen.
Sverige är vackert, det är landet där jag föddes och hela min familj bor där men jag har ingen önskan att återvända. Jag längtar inte 'hem' för det är inte hemma, jag bor här! Jag har valt det och jag VILL bo här.
Visst det finns fattiga människor här, det gör det i alla länder. Här får man ta lite mer ansvar för sig själv men det finns socialtjänst, fri sjukvård för alla barn som är oförsäkrade, tandvård osv osv. Det finns massor av hjälp att få och Amerikanare är av naturen mycket generösa. Vi har ingen arbetstrygghet men det är heller inte så himla svårt att få ett jobb om man VILL. Jag bytte jobb för ett tag sedan och det tog ca 1 månad att hitta jobbet jag ville ha, tacka ja och börja. På mitt gamla jobb hade jag ofta heta diskussioner med min chef men han skulle aldrig kommit på tanken att avskeda mig för det. Jag gjorde nämligen mitt job och väl dessutom. I Sverige har jag jobbat med människor som fullständigt struntade i sitt jobb, som dök upp när de ville och alla vi andra fick bära men de blev inte avskedade. Här funkar det inte så. Gör ditt jobb och du kan stanna så länge du vill, strula och bete dig och du åker ut. Och inte f-n stänger hela landet i juli heller!