Nytt År

Snart har vi ett nytt år. Jag håller med min syster som säger att nyårsafton är lite vemodig. Namnet nyår är ju vilseledande i sig och antagligen instiftat för att det har en något mer positiv klang än års slut. Fast det är så det känns ibland och idag mer än någonsin. Detta är det sista året min mamma fick uppleva. Detta är året då jag var hälften så gammal som min pappa. Detta var sista året jag hade ett barn. Nästa år blir min yngste tonåring och sådeles en ungdom. Inga mer barn i mitt hus, bara ungdomar! Det är ju iofs trevligt men samtidigt bor det ett vemod i det.

Till viss del antar jag att denna retrospektivitet kommer med uppnådd ålder och bör äras och aktas som något positivt. Samtidigt kan man ju sakna ungdomens sorglöshet. Sagda sorglöshet tror jag kommer sig av att man inte har någon historia, det finns inte så mycket att blicka tillbaka på när man är 21. Det har ändrat sig dramatiskt när man närmar sig 41!!!

Nu skall jag genast avsluta min melankoli och önska alla ett Gott Nytt År med Framgång och Välstånd.

Kram
Marika

Nya Gardiner

Nya Möbler

Julafton

Konsten att köpa julgran i mörker och hur man fixar den!

Så nu har vi Julstädat (som om jag inte får göra om det 15 ggr innan Jul!!) och satt in och klätt julgranen. Som alla Svenskar vet så är det inte lämpligt att handla julgran i mörker om man inte är van vid det. Det är sju år sedan sist. Jag har legat av mig skall ni veta!! Totalt tappat förmågan att bedöma ett julträds helhet i mörker och kyla. Allt jag kan tänka på är att komma in i värmen så snart som möjligt. Således väljs julträd snabbt och utan alltför mycket tjafsande och sedan dras det hemmåt med sagda träd som den första jul troféen.

Om jag inte minns fel fick min svåger en gång borra ett hål och ’transplantera’ en gren i en Nicklasson gran. Vi tog fram vinkelkapen! Här fick det trimmas REJÄLT!! På toppen av granen.

Här är lite bilder för att förnöja eder!

Julgrans Bilder

Hemma igen

Det tar emot lite att skriva. Det känns som allting jag skriver blir mest deprimerande och sorgset. jag skulle vilja skriva om något roligt men det känns liksom inte kul just nu. Ingenting känns kul. Det är naturligtvis en del av livet och bara att hänga med i svängarna men ändå.

I dag är det en månad sedan mamma gick bort. Det känns som om jag pratade med henne igår samtidigt känns det som om hon varit borta i en evighet. Knepigt det där. Stundtals blir jag så himla ledsen och det är svårt att förklara för omgivningen. Jag fattar inte riktigt själv och jag vet inte vad som sätter igång det. Rätt som det är bara händer det. Var femte minut tänker jag ringa till henne och sedan hejdar jag mig och minns att hon inte är där. Fast jag vill att hon är där. Jag vill att hon går och pysslar med sitt julpynt, jag vill att hon irriterar mig till döds, JAG VILL!! Inte fan hjälper det, jag får inte som jag vill och blir jävligt lättretlig. Det går inte heller att förklara. Just nu känns det som om jag måste få som jag vill, jag vet att det inte är rättvist mot dem som lever med mig men jag antar att de får stå ut ett tag tills jag rätar ut mig.

Jag var på Wally World och inhandlade nya ramar igår. Så nu har jag fler bilder av mamma inramade. Hon finns över hela huset! Så mamma om du svävar runt där uppe och ser oss, vi älskar dig!!!