Hemma igen

Det tar emot lite att skriva. Det känns som allting jag skriver blir mest deprimerande och sorgset. jag skulle vilja skriva om något roligt men det känns liksom inte kul just nu. Ingenting känns kul. Det är naturligtvis en del av livet och bara att hänga med i svängarna men ändå.

I dag är det en månad sedan mamma gick bort. Det känns som om jag pratade med henne igår samtidigt känns det som om hon varit borta i en evighet. Knepigt det där. Stundtals blir jag så himla ledsen och det är svårt att förklara för omgivningen. Jag fattar inte riktigt själv och jag vet inte vad som sätter igång det. Rätt som det är bara händer det. Var femte minut tänker jag ringa till henne och sedan hejdar jag mig och minns att hon inte är där. Fast jag vill att hon är där. Jag vill att hon går och pysslar med sitt julpynt, jag vill att hon irriterar mig till döds, JAG VILL!! Inte fan hjälper det, jag får inte som jag vill och blir jävligt lättretlig. Det går inte heller att förklara. Just nu känns det som om jag måste få som jag vill, jag vet att det inte är rättvist mot dem som lever med mig men jag antar att de får stå ut ett tag tills jag rätar ut mig.

Jag var på Wally World och inhandlade nya ramar igår. Så nu har jag fler bilder av mamma inramade. Hon finns över hela huset! Så mamma om du svävar runt där uppe och ser oss, vi älskar dig!!!