Nytt År

Snart har vi ett nytt år. Jag håller med min syster som säger att nyårsafton är lite vemodig. Namnet nyår är ju vilseledande i sig och antagligen instiftat för att det har en något mer positiv klang än års slut. Fast det är så det känns ibland och idag mer än någonsin. Detta är det sista året min mamma fick uppleva. Detta är året då jag var hälften så gammal som min pappa. Detta var sista året jag hade ett barn. Nästa år blir min yngste tonåring och sådeles en ungdom. Inga mer barn i mitt hus, bara ungdomar! Det är ju iofs trevligt men samtidigt bor det ett vemod i det.

Till viss del antar jag att denna retrospektivitet kommer med uppnådd ålder och bör äras och aktas som något positivt. Samtidigt kan man ju sakna ungdomens sorglöshet. Sagda sorglöshet tror jag kommer sig av att man inte har någon historia, det finns inte så mycket att blicka tillbaka på när man är 21. Det har ändrat sig dramatiskt när man närmar sig 41!!!

Nu skall jag genast avsluta min melankoli och önska alla ett Gott Nytt År med Framgång och Välstånd.

Kram
Marika