Till Corsicana..

..har camparna kommit nu. Pratade med syrran för en stund sedan. De hade då besökt Colin Street Bakery. Detta är ett familje skämt. Ni har ingen aning om hur vedervärdigt kräk äckliga deras frukt kakor är. Dessutom är de världsberömda. För er som bor här i USA så har ni säkert sett dessa sötsliskiga skapelser i mataffären runt jul. För er andra...var GLADA ATT NI SLIPPER!! Syster och svåger får en av dessa Colin Street Bakery kakor på posten varje jul. Goda vänner i Kanada som vänligt hystar ut hundratals dollar varje år på att skicka dessa bakverk till vänner. Himla kul att de hittade stället iaf. Det är ju lite ball att kolla in sånt där. I morgon skall de ta sig vidare till Dallas. Hörde ni alla signatur melodin till DALLAS, nu? hehehe.. Det gör jag iaf, varje gång någon säger Dallas ser jag Sue Ellen, JR och gänget framför mig. Efter vad jag har förstått så är Southfork en högst ordinär villa i utkanten av Dallas. Får väl se om de hittar dit.

Annars har vi varit på Alligator festival i helgen. Det är jakt säsong på de rara reptilerna just nu. De ser väldigt harmlösa ut när de är avlivade. Skulle inte vilja möta en sån fem meters best i bad vattnet! Svågern, Maken och Sonen åkte airboat och log som cheshire katten när de kom tillbaka. Vi kvinnor/flickor höll oss på torra och tysta land. Det är ett himla väsen i en airboat, jag har åkt dylik i the Everglades.

Unghalvorna jobbar på i skolan. Hannah är 'grounded'. Hon skolkade...hur smart är det på en skala??? Tror ungen inte att jag någonsin varit under 35?????? Ivf jag kom naturligtvis på henne och resten är historia. Vi får väl se vad betygen säger när de kommer om ca en vecka. Då skall jag fatta vidare beslut om bestraffingens längd.

Nej mina vänner nu skall jag skutta iväg till WalMart och och och...vad f-n man nu gör på Wally World.

Camparna...

...är på driven. Alltså de har lämnat tryggheten på vår uppfart och gett sig iväg med VALEN. Det gjorde de faktiskt för flera dagar sedan och när jag talade med dem igår var de i Galveston och solade sig vid havet. Har inget hört än idag så jag vet inte i skrivande stund om de är på väg igen. Det är lite fräckt tycker jag, detta med att de är ute med husbilen och så. Himla kul faktiskt. Självklart är jag självisk och skulle vilja ha dem här hela tiden men det är ju inget kul for dem. Snart är de tillbaka på uppfarten för ett par dagar och sedan bär det av igen.

Maken sitter vid sin dator och försöker lära sig att skriva med alla fingrarna på tangent bordet. Det är kul...för mig som kan skratta åt honom. hehehe...för hans del är det mest frustrerande. Ja ja stackarn.

Barnen är tysta och lugna för ögonblicket och det lär ju inte vara så länge. Snart kommer de ylande med en det ena än det andra de vill bli skjutsade till.

Nu skall jag ringa flyktingarna..... hehehehe