Jag blir irriterad ibland..

...på svenskar i Sverige. Jag läste aftonbladet och där hade de en notis om en kvinna här i Houston som blivit 'frikänd' för mordet på sina fem barn på grund av sinnesjukdom. Här är det inte som i sverige att man hamnar på hispan några månader och blir fri sedan. Hon kommer med största sannolikhet att få stanna på mentalsjukhus hela livet. Innan hon möjligtvis skulle kunna släppas blandas domstolen in igen och har rätt att säga sitt. Inte ens hennes familj och advokater tror/vill att hon skall släppas ut. Inte för att hon är en fara för samhället men för att hon inte KLARAR sig ute i samhället. Okej...varför irriterar svenskar mig? Jo för att de alltid förutsätter att vi här i USA är såna ytliga idioter och att vi alltid gör 'fel'.

Det snackas mycket i Sverige om hur det är här över. Mest snackas det av folk som aldrig varit här eller som bara varit på besök. Jag har bott här i sju år och lärt mig att älska det här landet som mitt eget. Alltså, jag kritiserar, diskuterar och debatterar vilt med med både svenska och amerikanska vänner. En av mina bästa vänner är brittisk av födsel och har vuxit upp på amerikanska baser i europa. Hon och jag har samma åsikter om det mesta och vi enas alltid om att visst är en del grejor helt tokiga här men i stort sett ALLT är bättre än någon annanstans i världen.

Sverige är vackert, det är landet där jag föddes och hela min familj bor där men jag har ingen önskan att återvända. Jag längtar inte 'hem' för det är inte hemma, jag bor här! Jag har valt det och jag VILL bo här.

Visst det finns fattiga människor här, det gör det i alla länder. Här får man ta lite mer ansvar för sig själv men det finns socialtjänst, fri sjukvård för alla barn som är oförsäkrade, tandvård osv osv. Det finns massor av hjälp att få och Amerikanare är av naturen mycket generösa. Vi har ingen arbetstrygghet men det är heller inte så himla svårt att få ett jobb om man VILL. Jag bytte jobb för ett tag sedan och det tog ca 1 månad att hitta jobbet jag ville ha, tacka ja och börja. På mitt gamla jobb hade jag ofta heta diskussioner med min chef men han skulle aldrig kommit på tanken att avskeda mig för det. Jag gjorde nämligen mitt job och väl dessutom. I Sverige har jag jobbat med människor som fullständigt struntade i sitt jobb, som dök upp när de ville och alla vi andra fick bära men de blev inte avskedade. Här funkar det inte så. Gör ditt jobb och du kan stanna så länge du vill, strula och bete dig och du åker ut. Och inte f-n stänger hela landet i juli heller!